Det finns många diskussioner om huruvida Astrid Lindgren var feminist eller inte. I många fall kan det fastslås att hon inte var det uttryckligen, men att hon både skrev historier om starka kvinnor och att hon ställde sig emot det antropocentriska samhället som hon levde i. Även om hennes sagor aldrig har ett uppenbart feministiskt tema eller tar uttryckliga ställningstaganden, kan hennes berättelser ändå ses som ett bidrag i stärkandet av bilden av att kvinnor också kan.
Astrid tog aldrig någon starkare ställning direkt för feminismen, elle “kvinnofrågan” som den tidigare kallades. Hennes barn och hennes trogna läsare hävdar att feminism är en för snäv term för att definiera hennes engagemang, eftersom hon var väldigt brett engagerad. Det var framför allt barnen som var hennes hjärtefråga och i hennes böcker har läsare över hela världen fått möta normbrytande barn och samhällskritiska historier.
I den dokumentär som släpptes om författarinnan efter hennes död visas en uppväxt som på många sätt var motsägelsefull. Å ena sidan levde hon under väldigt traditionella omständigheter och med föräldrar som var mycket konservativa. Å andra sidan var hon en kvinna som redan tidigt tog för sig av det som livet hade att erbjuda, och genom hennes litterära begåvning kunde hon resa som journalist. Hon sågs av många som en pojkflicka eftersom hon klippte håret kort och inte levde efter de kvinnliga normerna. Till följd av en affär blev hon senare tvungen att lämna bort sitt oäkta barn till en dansk familj under några år, vilket märkte henne för resten av livet.
Även om Astrid inte uttryckligen skrev om feminismen märker man lätt i hennes böcker att det är kvinnorna som representerar de kloka gestalterna, och personligheter som Pippi inger onekligen en känsla av att flickor kan lika mycket som pojkar. Denna uppmuntran har fungerat som en indirekt feministisk influens under de senaste årtiondenas generationer barn och uppmuntrar till självförtroende hos flickor världen runt. Hennes dotter har menat att Astrid nog inte ville ses som feminist, eftersom hon inte ville hamna i ett ideologiskt fack, men samtidigt stod hon för kvinnors rättigheter och uppmärksammade patriarkatet i samhället.