Sagan om ringen, författaren J.R.R Tolkiens trilogi om mäktiga magiska föremål och en grupp hjältar och antihjältar som kämpar för det goda i en värld som håller på att slukas av ondska, hör till de mest lästa böckerna genom tiderna. Böckerna har blivit stilbildande när det gäller fantastik och inspirerat många filmskapare och författare samt kreatörer inom spel och tecknade serier. Det är fråga om storslagen fantasy i en värld som kommer fram så tydligt i detaljerna att den känns trovärdig och levande. I den här artikeln ska vi bland annat titta på hur arvet efter Tolkien märks i rollspelens värld.
Snart får vi lära känna författaren
Snart kommer vi att få se J.R.R Tolkien gestaltas på film av Nicholas Hoult i regi av finländaren Dome Karukoski. Det är fråga om en dramadokumentär som bygger på författarens liv och som även skildrar den intressanta tid innan första världskriget då Tolkien var som allra mest produktiv som författare. Förhoppningsvis kommer denna film att ge en del ledtrådar till alla oss som undrar varifrån han fick inspirationen till sin magiska värld och dess fantastiska karaktärer. Idag är fantasy en väldigt stor genre men när Sagan om ringen kom ut var det ett näst intill unikt verk som inte hade så många tydliga förebilder. J.R.R Tolkien var djupt kunnig inom språk och historia och han spann sin intrikata väv med trådar lånade från bland annat nordisk mytologi och nordiskt namnskick.
Tolkiens raser har flyttat in i nya berättelser
Orcher, alver och dvärgar är raser man ser i de flesta fantasyverk, oavsett om det handlar om filmer, böcker eller spel. I regel är de näst intill identiska med hur det beskrivs av Tolkien i Sagan om ringen. Warhammer är ett fantasy-spel som finns som både dataspel och som ett klassiskt bordsspel där man sitter ner vännerna och upplever fantastiska äventyr tillsammans med en så kallad spelledare. Här finns ädla alver och deras förvridna skuggbilder i form de rovdjurslika orcherna. Dvärgarna bär skägg, bor under jorden och gillar guld – precis som i Sagan om ringen. Därmed inte sagt att det är dåligt spel som kopierar mästarens verk. Det mer det att dessa raser blivit standard när vi talar om fantasy. Så snyggt utmejslade att de känns eviga snarare än som 1900-tals fenomen,